Rebecca Villareal har ett yrke som rekvisitör på Stockholms Operan och tog med oss alla in i en beskrivning av hennes yrke. Rebecca började sin karriär med att jobba med film vilket hon gjorde över 17 år. Hon är utbildad i filmvetenskap och arbetat en hel del med många delar som är inom film och projekt med film. Efter en period har hon lämnat film och arbetar nu som rekvisitör inom Stockholms Opera sedan fem år tillbaka. Idag jobbar Rebecca verkligen med det hon gillar och får arbeta med händerna och hela kroppen.
Rekvisita är allt som används på operan som inte är dekor eller kläder. Det är allt från små saker till stora möbler. Rebecca visade upp en stor mängd exempel under tiden hon berättade om de olika verken och hur de framställts.
Inför en ny uppsättning på operan så får Rebecca en lista av Scenografen för den rekvisita som skall tas fram. I ett exempel med en barnpjäs berättade Rebecca att det fick framställas över 100 gosedjur. Inför framställandet av rekvisita så skapar Rebecca en inventarielista och tar bilder (skapar en sk. Bubba). Detta sätts in i en form av modellritning och den utvecklas genom hela processen att öva in och att informera. Allt dokumenteras noggrant – var det skall vara på scenen, när och hur det skall användas. Allt på en väldigt detaljerad nivå.
Efter premiären av ett verk så släpper Rebecca pjäsen varefter det tas över av andra som följer instruktioner vid framförandet av verket.
Det är ett stort samarbete med många delar i produktionen – många personer och olika ansvar. I fallet med en barnpjäs så var det mycket jobb att bygga, glasera och skapa så de håller och har den funktion som krävs. Allt i ett nära samarbete med regissör och scenograf (den som har visionen). Allt från de stora sakerna till rekvisita som är de små sakerna.
I ett verk som exempelvis en balett är det viktigt att det inte är för tungt eller otympligt och i vägen för ex. dans.
Inom rekvisita ingår även pyroteknik, eld och scentekniska funktioner som gör det väldigt avancerat. Allt är ”fake” eller anpassas (exempelvis vapen och knivar) så det inte ska vara möjligt att bli skadad.
Mat finns även inom rekvisita och allt är då i plast eller material som gör det så det liknar mat (i alla fall på avstånd). Rebecca visade upp en intressant blomma från Trollflöjten som har en vass stjälk som gör att den fastnar i golvet när den släpps. Det finns rosor som byter färg och många fler intressanta saker.
Rebecca rekommenderar att man bokar in att gå en guidad tur så man får se allt bakom kulisserna.
Det finns många saker som gör det svårt att arbeta med en pjäs – exempelvis är scenen sk. Skräddad vilket betyder att den lutar 4 grader, det ger publiken en bättre upplevelse men detta skapar svårighet för allt som hanteras och även för dansöser.
Scener som är ofta åtta meter höga. Mycket är manuellt och tungt. Förr var det sjömän som jobbade bakom kulisser vilket satt spår i det språkbruk som används.
Mycket folk finns i en produktion. Det är exempelvis två lag scentekniker med 16 stycken i vardera som bygger och river – på Stockholms Opera framförs sk. repertoarpjäser som hela tiden byter mellan dag och kväll och varje dag. Personal arbetar i skift från 7.30-23.00.
All rekvisita tar plats och det finns inte plats för allt. Det måste bort så fort allt är klart till dekormagasinen i Gäddviken. Inget slängs förrän verkställande direktör vid operan beslutar det. Om något lånas mellan pjäser så måste det skrivas upp (extra viktigt om det är från en befintlig pjäs). En viktig roll har Inspicienten som samordnar hela föreställningen och allt finns uppskrivet och skall vara exakt lika varje uppsättning.
Det finns upp till cirka 200 personer som är aktiva under en föreställning. Från påklädare, kostymtekniker, maskörer, ljustekniker, orkester och många fler. Rebecca berättade att efter föreställningen Drakula så vill regisören att alla medverkande skall visa upp sig efteråt då det är en avancerad föreställning. Då är hela scenen full.
Det finns även scenvakter som ansvarar för säkerhet i lokal och bland publik.